I går när jag varit och klippt mig (varför blir jag alltid Tarzan när jag sitter i stolen?? "Nej men klipp på du bara, inget mesande här inte...Det växer ju ut...!" Jodå, som ni förstår blev det lite väl kort.) ringde jag C som också var på väg hem. Vi sa att vi skulle höras av om en stund och se om våra tåg synkade. Jag klev av i Slussen för att byta till grön linje och satte mig på en bänk och började bläddra i en tidning. Det var rätt mycket folk, klockan var omkring 17.30. Plötsligt är det ett barn som sätter sig bredvis mig. Jag tittade till åt barnets håll och vände tillbaka blicken. Och lika snabbt tillbaka till pojken; Det var ju för 17 min L!! Jag tittade upp och fick se hans storebror en halvmeter ifrån mig, stirrande som om han inte kunde tro att det var sant. Mamma -Här? Nu?
"Nämen..." utbrast jag och då vände sig den vuxna om, som var pappan såklart. N kastade sig om halsen på mig, medan L fortfarande såg helt förvirrad ut, det här stämde ju inte alls! Sedan blev det kramkalas hela vägen till Gullmarsplan där de skulle av. De vinkade och vinkade de fina små liven, så jag trodde händerna skulle ramla av. Jag såg att de började bli ledsna när tåget rullade iväg och även jag kände en klump i halsen naturligtvis.
Tack och lov skulle jag få träffa N redan i morgon (läs i dag) och lilla L på fredag och få rå om dem en hel vecka. Plötsligt kom jag på att telefonen rigde medan jag och pojkarna kramades. Det var C, som jag nu missat att ta samma tåg som. Jag ringde upp och förklarade att jag stött på killarna av en slump på Slussen. Det bröts ett par gånger, jag försökte fråga C var han var någonstans, men fick ej svar. Så ringde jag upp igen och lyckades meddela honom att jag var i Skärmarbrink. Medan jag säger detta, SER jag honom en bit bort i vagnen med telefonen i handen. (Visst är det roligt att man ändå fortsätter prata fast att man är så nära att man ser på den man pratar med?). Han hade åkt i samma vagn som mig och killarna, hela vägen från Slussen, men eftersom att det var så mycket folk såg vi inte varandra. Hur som helst, vi lade på och så blev det lite mer kramkalas och jag konstaterade att världen är bra liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar