Mmmmm....

Jag. Dör. Vilka. Goda. Kakor.

Söta -ja  (tjejgodis var det en viss kille som sa i går efter provsmakningen och syftade till att vi kvinns gillar just sötma så mycket). Men jäklar vad goda!

Tillfällig arbets-svacka

Ha ha, om man kan slå rekord i obesökt blogg så tror jag att jag ligger bra till! Men optimistiskt fortsätter jag att skriva ändå.

Har en mindre svacka i dag, jobbmotivationen vill icke infinna sig. I stället sitter jag som på nålar och väntar på att klockan ska bli åtminstone 15.30 så att jag får packa ihop och cykla hem. Noah ska vara hos mig i dag och i kväll kommer hans kusin Linn, också åtta år, och Linns mamma. Vi ska äta middag ihop pch snick-snacka lite medan kidsen med all säkerhet grottar ner sig med sina Nintendo DS. Det får bli lite enkel pasta, har bara nån halvtimme på mig. Men gott vin har jag köpt i alla fall.

Om man ska försöka rycka upp sig lite, hinna avverka några ärenden till innan det är slut för i dag. Jo, så får det bli. Ska bara ta en kopp kaffe först...

Lördagsjobba

Lördag och jag jobbar extra som jag gjort de senaste veckorna. Dessvärre krånglar vissa system som frustrerande nog gör att jag inte kan göra klart vissa grejer.
Nåväl, lite hinner jag ändå uträtta. Solen skiner och C har låtit mig förstå att det definitivt blir en mc-tur sedan. Ja, vad gör jag inte för den mannen?

Har inga speciella planer för kvällen, får se hur det blir med ett par vänner som eventuellt skulle ut och ta en drink. Det är ju löne-lördag...I hate att vistas på stan en lönehelg.

OM jag skulle ha gått på fest i kväll skulle jag gärna ha burit detta:

Zara, 559 kr

Topshop (vet ej pris)



Vill-ha-clutch från Marc Jacobs



Det var länge sedan man var på en gedigen hemma-fecke...Kanske dags att anordna nåt själv, det var ett tag sedan.

Nej, åter till arbetet nu. Trevlig lördag på er!

Det går upp och det går ner

Gudars vad det går upp och ner. I går och dagarna före det var jag helt sänkt. Huvudvärk, ont i nacken och har varit så in i bomben trött så att jag knappt vetat hur jag ska ta mig igenom dagen. I dag känns det helt annorlunda (fast det tog en dusch och en redig kopp kaffe innan jag märkte av det). Jag är på bra humör, huvudvärken är borta (för tillfället) och jag känner mig peppad. TROTS grådystert väder med duggregn. Yiihaa! (Nej, nu ska jag nog inte överdriva det hela, risken är att det går hål på ballongen då..)

Hur som helst, detta bleknar snabbt i jämförelse med annat: I dagarna ägnar jag mina tankar till min fina vän J och hennes familj som förra veckan fick sin efterlängtade lilla tjej. Allt kunde ha varit frid och fröjd om det inte visat sig att hon har ett hjärtfel som man fortfarande inte riktigt kan bestämma omfattningen av.  Jag ber till högre makter om att det ska vara av lindrig karaktär så att familjen kan pusta ut (så mycket man nu kan pusta ut när det överhuvudtaget föreligger ett hjärtfel -allvarligt eller ej).

Nu har flickan fått turen att komma till den varmaste, bästa familj man kan tänka sig, tack och lov. Allt kommer att bli bra, det är jag helt övertygad om.
Massor av kramar till er, J, J, Pytte och Pytteliten.

Najs och bajs

Sitter och kollar igenom mina bilder i syfter med att lägga in en inspirationsbild från the Sartorialist. Här är den. Den är najs.

Men så i periferin ser jag en annan bild jag sparat. En som är mindre najs. Som bara är bajs. Vi har sett dem förr, bilderna. Ändå...Fy fan vad man skakas om. Skakas om, ruskar på sig och går vidare.  Med jobbet, med familjen, med pojkvännen, med livet.
Och så skriver man ett blogginlägg. Jamen då bryr jag mig ju, eller hur?  Och kan gå vidare med lite lättare samvete.

Samtidigt på Afrikas Horn

Näe, fy fan. Hur kan vi leva vidare som om inte detta händer??

Och för festen...

Klänning, Stylein, 1 699 kr

American Apparel (vet ej pris)

Modekungen, 1 049 kr

Clutch, Rodebjer, 1 299 kr

Nej, nu ska jag sluta drömma, ta av mig mina noppriga mjukisbrallor och krypa ner i sängen.

Go'natt på er!

Inte mig emot

Skulle gärna ha på mig det här nån dag.

Acne, 4 795 kr

Modekungen, 599 kr

Tights, American Apparel

Kärlek

I många, många år under min uppväxt ägnade jag en väldigt stor del av min fritid åt att, liggandes under skrivbordet med vår labrador bredvid, läsa kioskromaner. Harlequin och  Stjärnserien var mina favoriter. Viktigt var att det skulle vara historisk romantik. Gärna utspela sig på 1500-tal, 1600-tal eller 1700-tal, spelade ingen roll, men det skulle inte vara nutid.  Jude Deveraux, den bästa inom historiska kioskromaner, var (är ) en stor favorit bland pocketromanernas författarinnor (för det var alltid en hon).

Romanerna var alltid uppbyggda på det viset att kvinnan och mannen i början hatade varandra. Sedermera drogs de alltid ofrånkomligen till varandra och från mitten av boken och framåt kunde de inte förneka den stora kärleken längre, det var DE två, en villkorslös kärlek som inte liknade någon annan. Därefter skedde alltid ett missförstånd av något slag som ledde till att de tu slets ifrån varandra på ett mer eller mindre bryskt sätt. För att i slutet återigen mötas och åter upppleva den totala lyckan. För evigt.

I böckerna var HAN alltid dröm-mannen. Den mörka (både utvändigt och invändigt), starka, maskulina, men framför allt perfekta MANNEN. Han som ställde till det så att inga killar i verkligheten dög,  de med sina mänskliga brister och fel. De var inte perfekta alls. Inte såsom HAN, i böckerna. Känslan som jag kunde uppleva när jag var uppslukad i bokens värld innfann sig aldrig med någon kille i verkligheten. Å, så många timmar jag ägnade åt att dagdrömma mig till en värld som liknade romanens. Besvikelse, besvikelse, besvikelse, var gång jag träffade en ny kille och allt bara föll pladask till marken efter ett tag när jag insåg att han inte var i närheten av  den mystiske, ouppnåelige MANNEN.

Åren gick och så småningom började jag ju haja att denne man inte existerar. Inte över huvudtaget. MANNEN i böckerna var ju en mix av tusentals mäns bästa (?) egenskaper. Och hjältefiguren, drömmannen, tog allt mindre plats allt eftersom tiden passerade. Det fattar ju vem som helst att man inte kan ställa så orealistiska krav på den man ska dela livet med. Jaha. Det var dags att fejsa verkligheten, att gilla läget. Det var ju inte så tokigt det heller. Även om jag ofta känt att jag saknat nåt mer.

Men så hände det. Mitt i mitt normala, vardagstrista jag-accepterar-att-det-är-så-här-det-kommer-att-vara-liv så bara hände det.  Han fanns! HAN dök upp  i mitt liv och han var på riktigt. MANNEN i mitt liv, hans som fyllde alla tomrum bara med sin närvaro. Min tonårssromantiska drömskapelse, min själsfrände. Och plötsligt finns det ingenting jag saknar längre. Jag ÄR kvinnan i romanen! Efter två år tillsammans med honom kan jag inte vara säkrare.

Tycka lika

Satt och surfade runt på Acnes hemsida häromdgen och fastnade rejält för ett par grejer. Lite kul när jag tittade in på Marcellas blogg i dag och såg att hon bloggade om exakt samma två grejer.

                                                                                                                                                                                        

Jeansen är underbara, men varför 2 495 kr???

Har ett par gamla, vida med hög midja från H&M som jag klippte av före sommaren som faktiskt ser ut som dessa från Acne i modellen. De duger fint.

Vi ses!

Måndagmorgon -fast onsdag

Regn, regn, regn. Huvudvärk som ett brev på posten. Stressade i väg efter att ha jobbat över ett par timmar i går , gick, nej -sprang, till Coop och köpte varmkorv till Loves utflykt i dag. Hem, kramades med barnen, lite kvällsflingor till dem, stress stress i säng. Upp till C och sov där (pappa är ju med killarna), cyklade ner till mig igen vid 6.30. Duscha, dricka kaffe, klä på mig, väcka barn. lägga fram kläder, göra frukost, packa matlåda till mig, packa matsäck till Love, fram med regnkläder och så PUSS -Hejdå! till Noah och pappsen. Noah började inte förrän kl 9.00 så jag tog med Love till skolan och pappsen gick med Noah senare.

Såklart vi kom lite för sent. Blöta och med en massa packning. "Ursäkta att vi är sena", flåsade jag. "Nej men det är ingen fara", sa läraren, "Love börjar ju inte förrän kl 9.00 hela den här veckan ut"...What?? Hur har jag kunnat missa det?

Nåväl, stolt över att i alla fall ha kommit i håg att fixa matsäck till korvgrillningen så nämnde jag att Love även gillar att äta kall korv.."Jamen...Vi ska inte ha någon utflykt i dag", sa läraren. "Det kommer att stå på veckorbrevet när det blir aktuellt"

*Ahhrrgghh!!!* "Ehh...nehe..."

Så fick korv + bröd + festis åka med till jobbet i stället.
Jag hade regnställ, men när jag kom fram till jobbet var jag ändå så blöt att jag fick låna ett linne av snälla Jackie och ta ur alla grejer ur väskan så att den och grejerna fick torka. Av sminkningen som utfördes vid köksbordet i morse syntes inte många spår, annat än att det som skulle sitta på ögonen hade runnit ner på kinderna då förstås...

SÅ ser min dag ut hittills. (Och då har jag inte ens nämnt vissa ärenden jag handlägger som gått mindre bra...)

MEN. Pappa är här och fixar med markservicen, jag kommer hem till dukat bord och redan hämtade, mätta ungar, nydiskat i köket och välfylld kyl. Jag får sova med C trots att det är vår barnvecka och jag kommer ändå hem innan ungarna vaknat på morgonen. Medan pappa klarar biffen med ungarna så kan jag jobba med min övertids-lott, så egentligen ska jag inte klaga ett dugg. Men lite ont i huvdet har jag... (Och dessutom ska jag till tandläkaren senare i dag.)

En vecka har gått -igen!

Nej men, så har det gått ytterligare en vecka! Vad händer med tiden egentligen?? Jo, det har varit AB-kurs på jobbet, urinvägsinfektion, feber,två missade dagar på kursen, nya mc-kläder (!), mc-åkning, spontant IKEA-besök, lämning av barn i Sköndal, jogging tillbaka till Hammarbyhöjden (penicillinet hjälpte onekligen mot krämporna), spontant IKEA-besök, hämtning av barn i Sköndal efter lill-lillebrors dop, skönt häng i Rosendahls Trädgård med fina vänner, rosévin, småplock och glada barn, häng i vår park utanför huset med goa grannbarn och C:s små supergulliga avkommor, med mera, med mera
.
Nu är det söndagkväll och jag är alldeles, alldeles trött och mör efter en helg med fullt race. Stora killen har somnat i min säng (nåja, somnat har han nog inte, men jag hoppas att han är på väg...) och jag funderar banne mig, så här kl. 20.54, på att också krypa ner under täcket. Kan ju vara en skön start på nästa vecka, att ha sovit många timmar (fast ibland när jag somnar väldigt tidigt har jag en förmåga att också vakna väldigt tidigt och så sitter jag där efter lunch på jobbet och gäspar lika stort i alla fall).

Har tagit på mig en del övertidsarbete framöver, så snälla, goa pappsen kommer ner och ska hämta barnen efter skolan i ett par dagar denna vecka så att jag kan gräva ner mig med nosen i arbetetshögarna.

Adjöken och sov gott!

(Och glöm inte att se True Blood säsong 3 som hade premiär den 31 augusti om jag inte har fel. Inte den bästa av dem, även om den absolut inte var dålig, men hittills tycker jag nog att säsong 1 och säsong 4 lyser starkast)