Höstrusk. Dags för att börja tända ljus och sippa på rött vin, linda in sig i filtar i soffan framför TV:n där säsongsstarterna av bra TV-serier avlöser varandra efter en urusel TV-tablå de senaste månaderna. Skulle gärna ha en katt i knäet också...Operation kattjakt pågår. Fast inte till mig, till C, men ändå. Jag får gosa i vart fall varannan vecka! Dubbelt upp, that is.
Hösten är ok. -Mörkret är inte ok. Det stör mig att man som tjej inte ska våga sig ut i spåren på kvällarna eller tidiga morgnar på grund av mörkret.
Nåväl. I dag släpper Lindex sin Missoni-kollektion. Eller iofs, nu är kl 10.05, de har säkert sålt slut redan sedan de öppnade dörrarna för fem minuter sedan. På hemsidan finns det nåt plagg kvar på barnsidan såg jag. I några minuter till kanske...Jag säger som ungarna: Men orka!!
See ya!
tisdag 25 september 2012
torsdag 20 september 2012
onsdag 19 september 2012
På önskelistan
 |
| Scarf från Beck Söndergaard, 695 kr |
 |
| Tröja från Hope. Har den svarta, skulle kunna bo i den. Nu vill jag ha en vit åsså!!! |
 |
| Levís ID Curve |
tisdag 18 september 2012
torsdag 13 september 2012
Nyheter från Hempan
H&M har fått in mycket nytt nu. Här är några grejer som jag gillar i deras webshop.
 |
| Polo, 349 kr |
 |
| Tights, 349 kr |
 |
| Skor, 399 kr |
 |
| Skinnhandskar, 249 kr |
 |
| BH med fin skärning i ryggen, 199 kr |
tisdag 11 september 2012
Driftfel
Slänger in lite bilder på supersnygga höstskor som finns på Topshops hemsida nu.
Nr två och tre är mina favoriter. Har ett par liknande som jag skulle kunna bo i.
Det är ett driftfel i programmet jag jobbar i just nu, därav denna paus. Om ungefär en timme ska jag träffa en kompis på Ljunggren. Ska bli mysigt, vi har inte setts på länge.
I övrigt konstaterar jag att det är ovanligt tyst i media om att det är 9/11 i dag, det brukar väl ändå uppmärksammas mer än så här? På gott och ont förstås, det finns ju oändligt mycket annat att också minnas och sörja över.
Konstaterar också vad mycket som obemärkt kan förändras med tiden. Saker som tunnas ur och försvinner eller ändrar form utan att man tänker på det. Förrän efteråt. När det ibland är för sent.
Nu ska jag kolla om jag kan återgå till arbetet.
Ciao!
 |
| £62 |
 |
| £75 |
 |
| £85 |
 |
| £80 |
Nr två och tre är mina favoriter. Har ett par liknande som jag skulle kunna bo i.
Det är ett driftfel i programmet jag jobbar i just nu, därav denna paus. Om ungefär en timme ska jag träffa en kompis på Ljunggren. Ska bli mysigt, vi har inte setts på länge.
I övrigt konstaterar jag att det är ovanligt tyst i media om att det är 9/11 i dag, det brukar väl ändå uppmärksammas mer än så här? På gott och ont förstås, det finns ju oändligt mycket annat att också minnas och sörja över.
Konstaterar också vad mycket som obemärkt kan förändras med tiden. Saker som tunnas ur och försvinner eller ändrar form utan att man tänker på det. Förrän efteråt. När det ibland är för sent.
Nu ska jag kolla om jag kan återgå till arbetet.
Ciao!
söndag 2 september 2012
Berg och djupa dalar
Helgen är över. Mina underbara föräldrar har varit här. Lördagen regnade bort, men i dag har det varit ok.
Har nyss pratat med en god vän som jag inte hört av på länge. Vi konstaterade att även fast det nästan passerat år sedan vi talades vid sist så känns det som om det var förra veckan. Lite kanske vi kan tacka fejjan för det också, vi har ju lite koll på varann där. Hoppas på att få träffa henne nåt i höst.
I övrigt funderar jag på livets toppar och dalar. På rosor och törnen, på hur allt kan förändras på ett ögonblick.
Det kan vara ett telefonsamtal som handlar om en bilolycka, en trisslott med tre likadana belopp (eller ännu hellre, tre k l ö v e r!), ett besked från sin läkare, ett graviditetstest eller ett sms som det aldrig var meningen att man skulle se...
Om hur saker som ter sig små och obetydliga för en kan vara livsomtumlande för en annan. Insikter som plötsligt dimper ner, med kraft som slår andan ur en. Får en att tänka tankar som man skulle gjort vad som helst för att slippa.
Livet är bräckligt, som det brukar heta. Det behövs inte mycket för att sätta det ur gungning. Från en idyllisk, nästintill problemfri vardag till total kaos och tumult.
I bland kan man önska att man aldrig fått veta, om det nu skulle innebära att ens vardag kunde få fortgå utan komplikationer. Men livet är inte så enkelt,. Med jämna mellanrum behöver vi påminnnas om hur dödliga och sårbara vi är. För att uppskatta livet än mer? Jag vet inte.
Man kan då och då önska att man kunnat få vissa saker ogjorda. Resa tillbaka, sudda ut, göra om, göra rätt. Men det skulle leda till helt nya konsekvenser. På gott eller ont? (Filmen "The butterfly effect" illustrerar ganska så väl vad jag menar...)
Nej, slutfunderat för ikväll. Livet ÄR en resa som går ner i djupa dalar och upp i höga berg. Om man färdades på en rak linje från födsel till död, skulle man ha förmågan att uppskatta saker och händelser då?
Och med det önskar jag godnatt.
Har nyss pratat med en god vän som jag inte hört av på länge. Vi konstaterade att även fast det nästan passerat år sedan vi talades vid sist så känns det som om det var förra veckan. Lite kanske vi kan tacka fejjan för det också, vi har ju lite koll på varann där. Hoppas på att få träffa henne nåt i höst.
I övrigt funderar jag på livets toppar och dalar. På rosor och törnen, på hur allt kan förändras på ett ögonblick.
Det kan vara ett telefonsamtal som handlar om en bilolycka, en trisslott med tre likadana belopp (eller ännu hellre, tre k l ö v e r!), ett besked från sin läkare, ett graviditetstest eller ett sms som det aldrig var meningen att man skulle se...
Om hur saker som ter sig små och obetydliga för en kan vara livsomtumlande för en annan. Insikter som plötsligt dimper ner, med kraft som slår andan ur en. Får en att tänka tankar som man skulle gjort vad som helst för att slippa.
Livet är bräckligt, som det brukar heta. Det behövs inte mycket för att sätta det ur gungning. Från en idyllisk, nästintill problemfri vardag till total kaos och tumult.
I bland kan man önska att man aldrig fått veta, om det nu skulle innebära att ens vardag kunde få fortgå utan komplikationer. Men livet är inte så enkelt,. Med jämna mellanrum behöver vi påminnnas om hur dödliga och sårbara vi är. För att uppskatta livet än mer? Jag vet inte.
Man kan då och då önska att man kunnat få vissa saker ogjorda. Resa tillbaka, sudda ut, göra om, göra rätt. Men det skulle leda till helt nya konsekvenser. På gott eller ont? (Filmen "The butterfly effect" illustrerar ganska så väl vad jag menar...)
Nej, slutfunderat för ikväll. Livet ÄR en resa som går ner i djupa dalar och upp i höga berg. Om man färdades på en rak linje från födsel till död, skulle man ha förmågan att uppskatta saker och händelser då?
Och med det önskar jag godnatt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)