söndag 30 oktober 2011
Vinterinvestering
Om jag fick en sisådär 2 800 kr av någon och blev tvingad att lägga pengarna på ett par skodon skulle jag gärna investera i dessa inför vintern. Gärna.
lördag 29 oktober 2011
Lördagstankar
För nån vecka sedan kollade jag på ett program på Discovery eller National Geographic eller vilken kanal det nu var. Där går en dokumentärserie där man kan följa en brittisk man som reser runt i världen och lever under perioder med olika stammar och folkslag.
Denna gången besökte han en stam inne Amazonas djungel. Dessa människor livnärde sig bland annat på apor. Man dödade dessa med nåt gift i blåsrör och den här mannen fick följa med ut på apjakt. Spindelapor stod på menyn och dessa fann man uppe i träden efter en rejäl tur i djungelns snår. De luttrade jägarna från stammen blåste tyst i sina rör och duns efter duns hördes i marken när aporna hade träffats och föll ner. Även den brittiske mannen fick prova att skjuta, fast han lyckades inte döda någon. Jag tror de fick ihop 11 apor totalt. Dessa drog man i armarna hem till hyddorna i byn. Fine so far.
Dessvärre hade flera av aporna små, små söta ap-ungar som förtvivlat och skräckslaget, skrikande höll sig fast på sina mammors ryggar när jägarna bryskt släpade dessa genom djungeln. Det bekom inte alls jägarna som var helnöjda med att ha hittat mat till hela stammen för flera dagar! Den brittiske mannen lät dock ana att han var ganska berörd av det hela. Väl på plats i byn tog kvinnorna över. De små apungarna fick skrikande titta på när man flådde och tillredde mammorna. Apungarna adopterades, som man sa. De som inte var alltför små (dessa dödades, hoppas jag, det framgick ej klart, på plats vid den döda mamman i djungeln) . Antagligen för att så småningom också mätta stammens folk.
Jag emotsätter mig inte jakt på apor. Jag emotsätter mig inte ens jakt på apor som har små bebisar, bara man humant ser till att döda ungarna snabbt som attan så att de slipper se sina mödrar bli totalt slaktade. Men att inte känna ens det minsta medlidande med ungarna, det kan jag inte förstå...(Men så kan jag inte ens döda en myra heller.)
Jag försöker förstå. Jag försöker förstå att här finns enorma kulturskillnader och också okunskap såklart. Men jag vill ju tro att det finns en grundläggande känsla i oss alla som vädjar till våra föräldrainstinkter, oavsett vilken kultur vi lever i. Ja, man flår hundar i Asien, man plågar djur i alla möjliga kulturer (även här), herregud, i Spanien, ett civiliserat land land som är med i Europeiska Unionen (vi snackar inte halvnakna människor med ben i näsan och stampat jordgolv), är det fortfarande tillåtet med tjurrusning och tjurfäktning. WTF??!!
Och den ena tanken leder ju in på den andra. Hur många barn har i krig inte fått se dina föräldrar bli plågade, lemlästade? Våldtagna? Som själva blivit våldtagna, torterade.
Kl är 21.22 en lördagkväll. Barnen sover och jag borde egentligen ha suttit och tittat på det hypade "Så mycket bättre". Men så börjar sån´t här att mala. Och mala. Och jag inser att varje timme, varje minut, varje SEKUND, är det någon på jorden som far extremt illa. Människor, djur. Barn som plågas, som låses in i burar i åratal!!! Vad är det med människor?? Och det här är ju bara en bråkdel, det här är ju det som RÅKAR komma fram. Allt det andra då? Som pågår i det tysta, världen över, sekund efter sekund, timme efter timme, månad efter månad, år efter år...För alltid!!!
Och så kommer morgonen. Man brygger kaffe, surfar runt på DN:s hemsida. Kanske kollar in nån modeblogg. Ångesten är över för denna gång, dags att ta itu med sina egna triviala bekymmer. Som att hushållspapperet är slut. Hur jobbigt är inte det?? (Dööhhh)
Nej, fy fan vad livet kan vara grymt för många. Alldeles för många. Och fan vad bra jag har det!! Och mina barn!! Här nojar man ibland för att man inte är en perfekt förälder, för att de får liiite för mycket socker, för att man är liiite för inkonsekvent och för att deras föräldrar inte bor ihop (hade nog nojat mer för deras välmående om vi hade gjort det, i och för sig..) och för att de faktiskt aldrig varit utomlands. De växer trots allt upp under de allra bästa förutsättningar. Egentligen.
Over and out.
Denna gången besökte han en stam inne Amazonas djungel. Dessa människor livnärde sig bland annat på apor. Man dödade dessa med nåt gift i blåsrör och den här mannen fick följa med ut på apjakt. Spindelapor stod på menyn och dessa fann man uppe i träden efter en rejäl tur i djungelns snår. De luttrade jägarna från stammen blåste tyst i sina rör och duns efter duns hördes i marken när aporna hade träffats och föll ner. Även den brittiske mannen fick prova att skjuta, fast han lyckades inte döda någon. Jag tror de fick ihop 11 apor totalt. Dessa drog man i armarna hem till hyddorna i byn. Fine so far.
Dessvärre hade flera av aporna små, små söta ap-ungar som förtvivlat och skräckslaget, skrikande höll sig fast på sina mammors ryggar när jägarna bryskt släpade dessa genom djungeln. Det bekom inte alls jägarna som var helnöjda med att ha hittat mat till hela stammen för flera dagar! Den brittiske mannen lät dock ana att han var ganska berörd av det hela. Väl på plats i byn tog kvinnorna över. De små apungarna fick skrikande titta på när man flådde och tillredde mammorna. Apungarna adopterades, som man sa. De som inte var alltför små (dessa dödades, hoppas jag, det framgick ej klart, på plats vid den döda mamman i djungeln) . Antagligen för att så småningom också mätta stammens folk.
Jag emotsätter mig inte jakt på apor. Jag emotsätter mig inte ens jakt på apor som har små bebisar, bara man humant ser till att döda ungarna snabbt som attan så att de slipper se sina mödrar bli totalt slaktade. Men att inte känna ens det minsta medlidande med ungarna, det kan jag inte förstå...(Men så kan jag inte ens döda en myra heller.)
Jag försöker förstå. Jag försöker förstå att här finns enorma kulturskillnader och också okunskap såklart. Men jag vill ju tro att det finns en grundläggande känsla i oss alla som vädjar till våra föräldrainstinkter, oavsett vilken kultur vi lever i. Ja, man flår hundar i Asien, man plågar djur i alla möjliga kulturer (även här), herregud, i Spanien, ett civiliserat land land som är med i Europeiska Unionen (vi snackar inte halvnakna människor med ben i näsan och stampat jordgolv), är det fortfarande tillåtet med tjurrusning och tjurfäktning. WTF??!!
Och den ena tanken leder ju in på den andra. Hur många barn har i krig inte fått se dina föräldrar bli plågade, lemlästade? Våldtagna? Som själva blivit våldtagna, torterade.
Kl är 21.22 en lördagkväll. Barnen sover och jag borde egentligen ha suttit och tittat på det hypade "Så mycket bättre". Men så börjar sån´t här att mala. Och mala. Och jag inser att varje timme, varje minut, varje SEKUND, är det någon på jorden som far extremt illa. Människor, djur. Barn som plågas, som låses in i burar i åratal!!! Vad är det med människor?? Och det här är ju bara en bråkdel, det här är ju det som RÅKAR komma fram. Allt det andra då? Som pågår i det tysta, världen över, sekund efter sekund, timme efter timme, månad efter månad, år efter år...För alltid!!!
Och så kommer morgonen. Man brygger kaffe, surfar runt på DN:s hemsida. Kanske kollar in nån modeblogg. Ångesten är över för denna gång, dags att ta itu med sina egna triviala bekymmer. Som att hushållspapperet är slut. Hur jobbigt är inte det?? (Dööhhh)
Nej, fy fan vad livet kan vara grymt för många. Alldeles för många. Och fan vad bra jag har det!! Och mina barn!! Här nojar man ibland för att man inte är en perfekt förälder, för att de får liiite för mycket socker, för att man är liiite för inkonsekvent och för att deras föräldrar inte bor ihop (hade nog nojat mer för deras välmående om vi hade gjort det, i och för sig..) och för att de faktiskt aldrig varit utomlands. De växer trots allt upp under de allra bästa förutsättningar. Egentligen.
Over and out.
fredag 21 oktober 2011
torsdag 13 oktober 2011
Att ha DET
Vissa människor har det bara. Behöver liksom inte antränga sig så mycket, det blir bara så coolt och bra ändå. Här är ett exempel. Försöker i tanken att applicera denna egentligen enkla och lättefterhärmeliga outfit på mig, men det blir inte samma sak. Alls.
 |
| (Från the Sartorialist) |
tisdag 11 oktober 2011
Draperat
Jag älskar draperade plagg. Inte så konstigt då att jag direkt fastnade för just dessa på COS nya onlineshop:
Några andra favoriter:
Men jag skulle absolut inte tacka nej till denna heller:
Syns det förresten att grått och svart är det som tilltalar mig mest? Skulle tro att 90 procent av min garderob består av grå och/eller svarta plagg. Men här kommer i alla fall en liten färgklick (jo, jag har en fablesse för röda skor också, I know...). Dessa skulle jag gärna ha i vinter. Jättebekväma är de också, har provat. El Naturalista (finns bl. a. på Scorett). Har för mig att de kostar ca 1 499 kr.
See ya!
 |
| 490 kr |
 |
| 790 kr |
 |
| 790 kr |
 |
| 690 kr |
 |
| Kappa i ull, 1 900 kr |
 |
| Clutch, 890 kr |
Men jag skulle absolut inte tacka nej till denna heller:
 |
| Marc Jacobs. Igen. |
Syns det förresten att grått och svart är det som tilltalar mig mest? Skulle tro att 90 procent av min garderob består av grå och/eller svarta plagg. Men här kommer i alla fall en liten färgklick (jo, jag har en fablesse för röda skor också, I know...). Dessa skulle jag gärna ha i vinter. Jättebekväma är de också, har provat. El Naturalista (finns bl. a. på Scorett). Har för mig att de kostar ca 1 499 kr.
 |
| El Naturalista |
måndag 3 oktober 2011
Grått. Trist. Sjukt.
Så är det måndag efter en helg som varit allt annat än lugn trots att jag borde ha legat och kurerat mig både lördagen och söndagen. Men både brorsa och mina små killar har varit här och det har varit kompisar, lek hos oss, lek hos andra, försök till att lära Love att cykla utan stödhjul (han har bara bestämt sig för att han inte kan eller ska -pappa M, nu är det din tur!), luncher till hungriga barn, middagar, filmtittande, mera lek. Lägg till en hel del kivande där emellan (vet inte vad det har varit just denna helg) så hajar ni kanske. Fast nån timme somnade jag faktiskt till i lördags, tack och lov. I dag är jag hemma från jobbet och det blir jag nog imorgon också. NU vill jag bli frisk, det var evigheter sedan jag var ute och sprang, till exempel. Ska försöka att inte bli distraherad av tvätthögarna och dammråttorna...
Kram på er!
Kram på er!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)