Sista sucken för 2013.

Och nu ska vi skriva 2014. Jag som knappt lärt mig att vi har 2013 än. Men det är så det är och det går allt snabbare med åren. Vad hände med när man tyckte att ett sommarlov varade i en evighet? När varje helg var ett eget litet lov i sig? Jo, vi blev vuxna. Nu hinner man knappt planera in semestern, rodda med var barnen ska vara den och den veckan, förrän det är över.

För min del hade 2013 kunnat sluta bättre. Och 2014 hade kunnat börja bättre. Mycket bättre. Men jag går i tankar om att göra något drastiskt, något som skulle vara bra för mig, inte på kort, men på lång sikt. Livet är för kort för att man inte ska försöka ha det så bra som det bara går under tiden.

Nåt som jag i alla fall älskar med detta årsskifte är att vi har plusgrader och absolut ingen snö. Så får vintrarna gärna vara framöver. Men vi har ju några månader kvar, så det kanske kommer med råge sedan, vintervädret. Vi bor ju trots allt i Sverige!

Gott Nytt 2014!

Ho ho ho...

...det är mycket nu, även om det mestadels bara är trevliga saker som pågår. Bland annat ska ju hela min arbetsplats flytta. Jajemän, Skatteverket lämnar söder och bosätter sig ute i Vreten i Solna. Blandade känslor. Dels känns det fantastiskt skönt att slippa dessa gamla luggslitna lokaler med sina otroligt fula möbler, men min resväg kommer att tredubblas. Och det gör ganska mycket på en dag. Från 10 minuter raka vägen med t-bana till att jag nu måste åka in till centralen och byta tåg till blå linje. Och t-centralen  i rusningstrafik...Ryser bara jag tänker på det. Jag H A T A R t-centralen på morgonen och jag hatar att resenärerna på den blå linjen ALLTID försöker tränga sig in i vagnen innan folk har börjat kliva av. Stressmoment Grande. Men i det stora hela tror jag att det blir bra (trots att vi går från egna rum till kontorslandskap!). Mina små killar har ju blivit så stora nu så de går ju till och från skolan själv. De har dock inte gått hemifrån efter mig nån morgon ännu (inte båda två, N fixar ju det själv, men han ska inte behöva ansvara för lillebror också, stressigt som det brukar vara på morgnarna). Och det tänker jag nog vänta lite med, lilla L får bli nåt år äldre först. Hem går de dock själva och kan sedan lätt vara hemma själv i två-tre timmar själva utan problem. De fixar mackor och sitter sedan och spelar eller kollar på TV. Och det underlättar ju enormt nu när jag kommer att komma hem senare på dagarna.

Ja, sedan är det ju jul snart. Och jäklar vad fort det går (redan om en vecka åker C till Japan i 14 dagar, det som känts som om det legat månader framöver)! Jag ska fira julen själv med mina föräldrar och min morfar och det ser jag verkligen fram emot, gud så lugnt och avslappnat! och jag ska åka första klass upp vilket jag ser fram emot nästan lika mycket som att fira julafton (sann lyx för en f.d. småbarnsmamma). Kidsen kommer till mig på annandagen, då ska vi ha vår lilla julafton.

Andra ljusglimtar: God-middag på Blue Light Yokohama imorgon med gammal bästis, Lucia-firande med f.d. svägerska med familj nästa helg, julbord med efterföljande besök på...*trumvirvel*...GARBO i Sumpan (eftersom att julbordet hålls där i krokarna) den 18 december.

Jag gillar december. Väldigt mycket. Det är sedan som ledan och deppigheten kommer. När allt är över, jul och nyårsafton och ledighet. När det är i slutet av januari, femton minusgrader, kolsvart ute och man ser inget slut på vintern. Tur då att vi planerat att åka utomlands vid min födelsedag i början av mars! Har dock  ingen aning ännu om vart det bär hän. Många förslag finns, så det handlar mest om att vi ska sätta oss ner och verkligen bestämma oss.

Ja, just nu är det mesta positivt och glatt i min egen lilla tillvaro. Att det sedan sker vidriga saker runtom i världen samtidigt, det är en annan historia.

Ciao!