Jag sitter på jobbet och är helt slut trots att dagen inte ens börjat. Det har varit världskrig hemma nu på morgonen vilket inte är helt ovanligt. Men för det mesta brukar jag orka bemästra situationen, om jag är hyfsat utvilad och på gott humör. Men jag vaknade med huvudvärk och var trött vilket gjorde att all pedagogik i mig kröp längst in i hjärnan och gömde sig. Jag vet EXAKT hur jag ska gå tillväga med min yngste son, L som inte riktigt fungerar som andra barn i vissa avseenden (ja, ett s k diagnosbarn, underbar och älskad men ibland alldeles outhärdligt jobbig). Men i dag orkade jag inte. Någonstans på vägen kroknade jag och sedan var kaoset ett faktum. Vilket även den lugnare storebrorsan drabbades av.
Inte en bra start. Alls. För någon av oss. Vi var nog alla lite ledsna när vi skilts åt vid dagis och skola i dag. Nu gäller det att ladda batterierna och försöka gottgöra åtminstone lite i kväll.
Imorgon ska de till pappan och jag vill att den sista kvällen ska vara mysig, lugn och full av kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar