Pollenhelvete

Så här går det när man är morgonpigg av sig och somnar med lillkillen kl 20.30 på kvällen. Då vaknar man 4.30 och kan omöjligen somna om! Pigg och glad kexchoklad sitter jag här i köket (nu är kl 5.45) med morgonkaffet. Tänker dock på dippen som ofrånkomligt kommer att knocka mig framåt eftermiddagen...Inte omöjligt att det blir en lika tidig kväll i kväll.
Nu vankas det ortopist-besök (=ögonläkare) med Love, för att se om synen förbättrats ytterligare, eller om det i värsta fall kommer att bli ögonlapp igen, i några veckor i sommar. Jag hoppas han slipper det, ok att det måste vara rätt jobbigt ändå att bara kunna se med ena ögat, men att dessutom ha en stor klisterlapp över ena ögat i 25 graders värme samt pollenallergi...Svett och klåda. Nej, vi håller tummarna.

Pollenallergin som han tampas med är inte kul. Vad jag önskar att jag kunde ta över den från honom så att han slipper! Jag är ju inte förvånad över att han fick det efter sin far, men undrar varför det är just Love som åker på precis allt?! (Peppar, peppar...). Den lille stackaren har inte haft det lätt. Såklart är jag glad att Noah slipper, men ännu skönare vore ju om båda fick klara sig. Love är öronbarn (hade konstanta smärtor i öronen i mer än två år utan att nåt hände, han fick penicillin upp till tio ggr på ett år, men fortfarande ingen läkare som sa att rör borde söttas in. Och vi fattade inte heller, borde ju läst på mer. Till sist blev det rör i öronen och det blev bra, äntligen), har haft barnastma (då han fick jättemycket cortison, vilket gjorde att han inte växte lika snabbt som jämnåriga så han är liten för sin ålder), magproblem (han har ätit alla möjliga magmediciner; Losec, Zantac Nexium m.m.), allergi mot äpplen m.m, pollenallergi, för några månader sedan året fick han bältros (!!) vilket är ovanligt på små barn, dessutom har han ju redan haft vattkoppor (och den invasionen på hans kropp var inte att leka med, har sällan skådat nånting liknande...Det var hemskt att se honom lida så av klådan och att inte kunna göra nånting. Ett och ett halvt år var han. Har fortfarande stora ärr kvar på ryggen..). Han har fick så mycket penicillin som liten att hans immunförsvar ständigt var i botten, vilket medförde att han hela tiden blev sjuk. Ja och så adhd-diagnosen på det. Adhd med trotssyndrom. Som rör till det en HEL del för honom (för oss alla i familjen).
Man tror att alla sjukdomar och besvär han haft som liten också kan ha inverkat på en del av hans beteende, att det alltså skulle kunna vara en viss del som är psykosomatisk. Och vem förstår inte det??
Jag är 38 år och har inte ens haft problem med hälften av vad han har haft, sex år som han är.

Och så dålig syn uppe på allt detta. Han hade bara 40 procents synförmåga på ena ögat när det var som värst. Minns inte hur mycket han såg med det andra, men det var bättre i alla fall, så han använde bara ögat med bäst syn, vilket resulterade i att det andra ögat började skela rejält. Därav ögonlapp under ett och ett halvt års tid. Vilket han hatade. Han hatar sina glasögon också, men nu använder han dem i alla fall.

Hur som helst, med medicinering mot adhad, med rätt kunskap hos hans föräldrar och sin omgivning  så går det ändå framåt. Tack och lov så diagnosticerades han strax innan han fyllde fyra år och har alltså fått hjälp redan från början, på dagis och skola. (Han har väldens bästa resurs i skolan, Anne, som han älskar!)

Jaha, från pollenallergi till hela hans sjukdomshistoria blev det visst! Jag som bara skulle säga att han eventuellt får vara hemma i dag efter ortopistbesöket så att han får vara inomhus lite och slippa den största mängden pollen. Vi får se.
I eftermiddag är det föräldrapicknick med brännboll i Nackareservatet med hans storebrors fritids, så dit kommer vi alla fall att gå sedan. Så inomhusvistelse fram tills dess kanske är bra.

Adios!