Sjukt trist

Nu är jag inne på min femte kopp te. Sängen är full av rostbröd-smulor, på TV:n visas Ellen DeGeneres show.Jag: fortfarande ont i huvud och hals och är sådär feber-svag ni vet. Blir svettig i pannan vid minsta lilla ansträngning. Och så har jag en mastodont-blåsa i munnen (får alltid blåsor när jag är förkyld eller stressad), som tack och lov äntligen börjar dra sig tillbaka.

Denna vecka hade jag bestämt att jag skulle träna varje dag. En snabb promenad varannan dag och jogging varannan. Eftersom att SL-kortet var slut hade jag dessutom bestämt mig för att ta cykeln till och från jobbet varje dag och inte köpa nytt kort förrän nästa vecka när jag ska åka med barnen till skola/dagis. Sagt och gjort, jag tog cykeln hem från jobbet i måndags (där den stått hela vintern). När jag kom hem sprang jag en runda. Morgonen efter trodde jag inte mina ögon när jag tittade ut: Det snöade! Stora, singlande flingor…I maj! Men jag bet ihop, jag SKULLE ta cykeln. Sagt och gjort. Jag tog på mig glasögon med fönsterglas (modenörd ni vet) så att jag inte skulle se ut som en panda när jag kom fram till jobbet, tryckte ner en mössa över huvudet, vantar på och så packade jag ner ett par byxor att byta till när jag kom till jobbet eftersom att jag misstänkte att jag skulle vara duktigt blöt när jag kom fram. Helt rätt hade jag där. Jag var blöt, kall och irriterad. Efter bara en liten stund kom den där ” jag-tror- att-jag- är- på- väg- att- bli sjuk-känslan”. Man kan inte sätta fingret på vad det är, men man känner sig inte ok. Det där kulminerade och för att göra en lång historia kort så tackade jag för mig efter lunch, nu skulle jag hem och lägga mig resten av dagen.Jag gick ner till cykelrummet på jobbet. Jo, jag SKULLE ta cykeln, nu skulle jag ju spara SL-pengar hade jag ju bestämt! Så jag gick fram till cykeln och så stirrade jag på den en stund. Och så kände jag bara hur jag INTE alls orkade cykla hem. Inte tio meter ens. Så jag gick ner till Medis t-bana och pungade ut med 690 sura kronor. Väl hemma sov jag i flera timmar. Nu är det dag två och jag är hemma även denna dag.

Jag har tillbringat dagen i sängen. Började se på ”Eat, pray, love” men efter 37 minuter stängde jag av. Sedan har jag surfat runt lite på The Sartorialists sida, bilderna där kan vara så enormt inspirerande. Åh, har också äntligen rensat lite i mitt iTunes-bibliotek och gjort ny spellista till springningen (när nu det blir av nästa gång)!

En sak till: Det normala när man är sjuk borde ju vara att man tappar aptiten. Så tycker jag att de flesta andra beskriver sitt tillstånd när de varit hemma i en vecka med feber och förkylning. Man orkar inte äta, man orkar kanske inte ens tänka på mat. Får i sig på sin höjd ett glas juice och lite te. Men JAG, jag är precis lika hungrig och sötsugen som alltid! Sitter här i sängen med en massa godisrester från skafferiet, det är Polly, det är bilar och det är Gott&Blandat. Why??? Hur normalt är det? 
Så i stället för att träna varje dag så ligger jag i sängen och trycker i mig godis och rostade mackor med hallonsylt. Med hals- och huvudont och svaga ben. Men aptiten har minsann inte insjuknat. Tror det har att göra med att jag är uttråkad också. Mitt huvud vill så mycket, men kroppen orkar inte alls. Nej, nu ska jag ta en till Polly och ännu en Ipren, sedan ska jag titta lite på Nat Geo Wild. Verkade vara ett intressant program om vildsvin i Rysslands vildmark…

So long!