tisdag 31 maj 2011

Nu grönskar det

Vad det är vackert ute nu! Lummigt och grönt och syrenerna blommar. Man kan ana doften från dem genom det öppna köksfönstret. Bästa tiden...Förväntan om sommar ligger i luften, man har semestern framför sig och nu kan man äntligen börja ha bara ben igen.

I går vet jag inte vad som hände, men efter att jag och L kommit hem från dagis hann jag svabba köksgolvet två gånger, tvätta ett fönster i köket (mamma tog det andra i helgen..), fönster + balkongdörr i vardagsrummet, städa badrummet, diska en tvådagarsdisk (nej, numera har jag inte diskmaskin...-Smärta!) samt ta bort nagellack, duscha och sedan lägga på nytt nagellack. Gissa om jag var nöjd när jag lade mig? Det luktade så gott i hela lägenheten och det riktigt sken av fönstren (som inte rengjorts sedan jag flyttade in i december 2009, om de ens rengjordes då, av den tidigare innehavaren. JAG gjorde det inte..).

I dag på förmiddagen var vi på Björkhagens skola och hälsade på för andra gången. Båda pojkarna har fått plats där i höst och det känns SÅ bra! Tack och goodbye Södermalmsskolan! (Underbara lärare, en än mer arrogant rektor...) Nu kommer vi bara att ha några hundra meter till skolan, N kommer att kunna gå dit själv inom en överskådlig tid. Ett övergångsställe -och där står det skolpoliser! Kan det bli bättre?

Ja, mamma och pappa var här i helgen vilket var alldeles jätteskönt eftersom att jag hade tre kalas att rodda pojkarna mellan. Nu kunde mamsen och papsen vara med det barnet som för tillfället inte skulle på kalas. Det första kalaset, i lördags, var kl 10.00 på Aqvarium vid Gröna Lund. Jag lämnade N och drog sedan en lyxrepa in till city. (Det är inte var dag man lämnar södermalms trygga nejder!) När jag skulle tillbaka till Djurgården därefter så visade det sig att det inte gick några bussar eller spårvagnar på grund av Stockholm Marathon. Nåväl, jag får väl promenera, tänkte jag. Det var avstängt på Hamngatan och Strandvägen och folk stod redan och hängde vid avspärrningarna i väntan på (de i mina ögon smått galna) löparna. Jag lommade på, hade ganska så gott om tid. Ett par hundra meter in på Strandvägen kom de första löparna. Ett litet gäng på typ nio snabba Kenyaner. Jag var inte ett dugg förvånad. Efter kom massan. Den stooora massan. Och inte förrän då kom jag på att jag gick på andra sidan Strandvägen. Dvs. INTE på samma sida som Djurgårdsbron...Oj, tänkte jag, det är kan bli klurigt...Snart var jag framme vid bron och allt hade varit frid och fröjd om jag inte hade haft en sisådär 1 000 löpare som stod emellan mig och bron. Jag började bli lätt svettig, kalaset slutade om fem minuter. Med en lätt antydan till falsettröst vände jag mig mot en Metrotidningsutdelare som stod bredvid mig och utbrast "Min son är på kalas på andra sidan och jag ska hämta honom där NU...Vad ska jag göra??" "Oj då", svarade hon, "det verkar bli tufft...Men ser du ingen polis?" Neej. Jag såg ingen polis där och då (och vad skulle en polis ha gjort även om det fanns en där? Blåsa i visselpipan och stoppa upp tåget av Marathonlöpare för att en vimsig mamma som valde fel sida av vägen skulle få gå över gatan?). Nåväl, till sist började det glesa ut lite (och då menar jag lite) och rätt vad det var utbrast Metroutdelar-tjejen "NU kan du springa över, det är fler som gör det därborta!" Varpå jag sprang. Och hann över innan nån olycklig fadäs hann inträffa. Som en superkrock med en av deltagarna till exempel, lagom till att TV filmade. Så jag var på plats i tid tack och lov. Slutet gott allting gott. Förutom den där läskiga olyckan vid Slussen förstås, som hade hänt strax innan vi kom från Djurgårdsfärjan, tror den sista ambulansen åkte då. Tack och lov slapp pojkarna från kalaset se det hela.

Nu är det en dag kvar innan ledigheten tar över denna vecka, den ska jag ägna åt att se till att folk får sina skattepengar till midsommar i stället för i augusti. Trivs super i nya rummet på jobbet och jag tycker att det är så kul att vi fått nya medarbetare, lite fler roliga kollegor.

Lägger in några bilder från Paris-resan också innan det faller i glömska.

Adjöken!

En klassiker...


C:s skaldjursplatå. Enorm! (Intogs på restaurangen som nämns nedan)


Fräscht badrum på hotellet


Seine, of course


Ytterligare en klassiker...

Bästa restaurangen (kvarterskrog snarare), mitt emot hotellet där vi bodde. Jag skulle kunna åka tillbaka bara för denna meny och för de gulliga ägarna! Ligger på 7 rue Geoffroy Marie, métro Grand Boulevards. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar