I dag är första dagen på resten av mitt liv

...som det brukar heta. Och det innebär ju att jag varje dag har möjlighet att göra nya val i livet eller om jag så vill, att välja om tidigare val jag gjort.

Man vet inte hur länge man kommer att leva och tur är väl det. Det är inget som går att påverka. Men vad som går att påverka är HUR man lever sitt liv under tiden man har det i behåll.
Där är man helt sin egen chef. Men en del människor vill inte vara chef över sitt liv, man vill vara anställd. Kanske betyder det i klarhet att man inte tror om sig själv att man klarar av ansvaret som kommer med att vara chef?
Man vill gärna lämpa över ansvaret på någon annan, nån man förlitar sig till, nån som kan fatta alla de här besluten åt en som man inte själv vågar eller orkar fatta.
Och inte minst, då har man ju också nån att skylla på sen om det går snett! För då är ju inte DU ansvarig, DU har ju inte gjort annat än att följa chefens anvisningar. Bekvämt va?

I dag är första dagen på resten av allas våra liv. Låt oss se över våra alternativa vägar att gå.  I dag har du, jag och alla andra, möjlighet att bryta gamla oönskade mönster och ovanor.
Vi har möjlighet att välja om, att välja rätt. Att axla rollen som högste chef över vårt liv.

Och med det sagt så kavlar jag upp ärmarna och återgår till skrivbordet och mina arbetsuppgifter.

Adios!